tisdag 16 oktober 2012

Judendomen

Denna vecka har vi lärt oss om judendomen. Jag har inte lärt mig så mycket eftersom jag redan visste en hel del om judendomen sen grundskolan och sen gick vi inte in på djupet. Men det jag har lärt mig är att det finns väldigt många olika högtider och jag har lärt mig mer om dess ursprung.

tisdag 11 september 2012

Etik

Jag tycker denna blogguppgift är jobbig och lite svår. Jag har nämligen svårt för att gå in i varför jag gör som jag gör och sedan disskutera om det. Jag gör som jag gör för att jag tycker det känns bäst, det blir väl inte djupare än så?

Men om vi nu ska utföra denna uppgift så skulle jag säga att jag blandar de fyra olika metoderna. Jag tror att jag går på magkänslan och att jag tar det som känns bäst efter alla överväganden från alla olika perspektiv.
Jag har slutat att tänka så mycket på vad som är rätt eller fel eftersom jag vet att det alltid finns massa olika åsikter och att det aldrig kommer att finnas endast ett rätt. Vi ser olika på saker och ting men jag tror att med att jag slutat tänka på rätt och fel allmänt har jag blivit mer bestämd i mina åsikter och tycker jag en sak så gör jag bara det.
Mina åsikter har utvecklats genom åren med influenser som föräldrar, syskon, lärare, vänner, mig själv och mina erfarenheter. Jag vet inte varför detta har bildat just mig och exakt den människa jag är men det har det och jag tycker inte det finns någon större vits med att fundera ut varför det blivit som det har.
Jag har i álla fall alla olika tänkesätten i mig och anpassar dom till olika situatuioner men jag vet vad jag tycker och står för det.

söndag 11 mars 2012

The Hours

Filmen "The hours" Som vi började se på i måndags tycker jag verkar bra hittils. Jag måste säga att jag misförstod Katarinas beskrivning då jag trodde att de skulle vara om tre kvinnor efter varrandra medans man istället får se alla kvinnors berättelser parallelt. Hittils tycker jag att den är lite förrvirrande speciellt eftersom jag bara sett en del och eftersom de är tre historier sammtidigt. Jag tycker att den verkar intressant men vill gärna veta vad som händer härnäst. Genom filmens gång försökte jag komma på alla tre kvinnors bakgrunder: vad som hände nu och varför, om de berodde på nått förflutet osv. Jag vill veta mer och jag väntar med spänning på nästa del men hoppas att denna ger svar på mina frågor.

fredag 2 mars 2012

Kafka - Förvandlingen

Denna vecka skulle vi skriva om våra funderingar om boken som vi läst i svenskan nämligen "Förvandlingen" av Franz Kafka.
Jag måste säga att jag tyckte denna bok var lite mysko, jag menar en man som blir till insekt. När jag först hade läst den för mig själv tänkte jag inte så mycket mer än att det var en konstig bok inte minst av förvandlingen huvudpersonen genomgår utan även allas reaktioner, inklusive hans egen. Hade jag vaknat upp en dag och helt plötsligt vart förvandlad tilll en insekt hade jag inte tänkt på att hinna med tåget oavsett hur stressad eller pressad jag var. Jag skulle försöka somna om och hoppas på att sömnen förvandlade mig tillbaka till en människa och efter min andra sömn om jag fortfarande var en insekt skulle jag skrika så högt av panik att hela huset vaknade. Oavsett hur mycket Gregor behövde åka till jobbet skulle han ha struntat i det om han faktiskt blivit en insekt och jag tror att både hans familj och resten blivit oerhört mycket mer rädda och panikslagna än nu. Därför är min hypotes att detta är en metafor för något annat, frågan är bara för vad. Först hade jag ingen aning och efter att hört en massa alternativ av ideer bestämde jag mig för en.
Jag tror att de är en metafor för någon som blir svårt skadad eller drabbad ev en obotlig sjukdom. När någon i min klass räckte upp handen och berättade denna teori började de direkt snurra i huvudet och svida i hjärtat, jag tänkte på min morfar. Jag har nämligen växt upp med en morfar som var drabbad av både reumatism (en ledjsukdom som orsakar lederna att "stelna") och psoriasis (en sjukdom som orsakar sårskorpor på kroppen) vilket båda är obotliga sjukdomar. Jag kände direkt igen mig i allt min klasskamrat sa och allt hon beskrev.

Först blir Gregor "förvandlad" vilket är metafor för när sjukdomen eller skadan, vilken den en är, tar vid och precis som de som blir skadade eller allvarligt sjuka får han sluta jobba och ta mycket hjälp av resten av omgivningen. Han blir mer och mer förvandlad, blir mer och mer drabbad av sjukdomen/skadan och precis som min morfar tyvär blev en "börda" för min familj blir Gregor en "börda" för sin familj och hindrar sin familj från att göra allt dem kan och vill. De som berörde mig mest, och som gjorde att jag fick hålla mig för att inte börja gråta mitt i klassrummet när jag hörde de, var när min klasskamrat berättade om döden av Gregor. Personen sa att sammtidigt som de älskade Gregor så var de en lättnad när han dog och därför blev de inte lika ledsna. Jag kände igen mig till 100% i detta. När min morfar dog blev vi såklart ledsna men de gick över relativt fort. Jag tror att de gick över fortast för mig eftersom jag kände honom kortast tid och inte har ett enda minne av den tid då han fortfarande var så frisk att han t.ex kunde gå själv eller prata tydligt. Men jag tror även att de inte var lika ledsamt som om en frisk släkting hade gått bort eftersom han både begränsade oss och speciellt min mormor från att göra de vi/hon ville och att han delvis redan var borta. De märktes tydligt både på att stämningen på begravingen mer var en mindre glad släktträff än en väldigt sorgsen begravning och att min mormor själv sa "...var de någon som skulle dött så var bättre att det var han." vilket hon hade helt rätt i eftersom hans liv på sätt och vis redan var över. När jag satt i klassrummet hörde jag även att en del blev sura eller arga på Gregors familj som knappt brydde sig när han gick bort men jag blev mer arga på de i klassrummet eftersom jag förstår hur svårt Gregors famlij haft det, även om deras reaktioner i boken var något överdrivna.

Så när jag nu tittar på denna bok kan jag inte låta bli att tänka på min morfar som satt i sin fåtölj med halvledsna ögon eftersom han inte kunde delta i alla disskusioner eller leva fullt ut med sina barn och barnbarn som han ville.
Kafka framkallar numera starka känslor hos mig vilket är en stor skillnad, då jag innan denna bok inte hade en aning om vem han var.

söndag 19 februari 2012

Kopiering

Gud vad jag hatar att skriva, vet aldrig vad jag ska börja med. Nej. Skriv bara nått så du slipper skäll från Katarina. Kan man verkligen skriva de. Gud vad My låter. Håll tyst. Nämen usch vad svårt. Hoppas pappa hinner fram i tid. Tid, tid, hur mycket är hon. Halv sex. Shit, börja skriv nu. Snart dör datorn också. Men kan hon inte bara hålla käften. Sjung nån annanstan. Fast hon ger mig materiel. Materiel, material. Hoppas jag skrev rätt till biologin. Men låt mig va i fred. Skriver snabbt. 17:33. Kom igen nu. Jusste, franskan. 13 Juli närmar sig. Nä, fy bubblan vad läskigt. Tänkte jag fy bubblan? Jag censurerar mina tankar för denna svenska-skit. ACTA, SOPA, hoppas de gav nått. Kallt som fan och läskig maskar. Kände inte igenom dom, förutom Martina. Sen trean. 8,5 år. Längre än Hannas liv. Snor. Längesen nu. Men skriv nu då. Pratar och äter. Ruccola, gud vad äckligt. 1 kilo köttfärs alldeles själv. Orkar jag det? Edward. Gud vad hon pratar om honom. Edward och Danny. EMD. Mattias i melodifestivalen. Gud vilket fiasko - Ranelid. Men nu skriv nu då. Hur ska jag tänkta på vad jag tänker utan att kontrollera de jag tänker. Katarina måste verkligen ogilla oss ibland. Undrar vem hon gillar bäst. Lärarens favorit. Favorit. Gud vad jag har ont i magen. Måste träna sen. Sen, sen. Men stäng av musiken. Måste koncentrera mig. Vad ska jag skriva. Skriv nått då. Hoppas detta räcker. Bryr mig inte längre. 15 min kvar. Tango. Torsdag. Orkar jag verkligen. Jag måste, jag älskar de ju. Eller? Jo de gör jag. Älska, nej nu orkar jag inte tänka mer. Nu får de räcka.

Jag tyckte de var väldigt svårt att skriva om de man tänker på utan att råka kontrollera sina tankar. De var intressant och jag är osäker på om de är bra eller inte eftersom man mer eller mindre kopierar de man "hör" i hjärnan.

söndag 27 november 2011

Hanna, huset, hunden

När vi läste denna barnbok förstod jag ingenting. Jag fattade inte hur författaren hade tänkt, vad handlingen var och inte hur den kunde vara ämnad för barn. Denna bok var förvirrande för mig och de flesta andra i klassrumet men jag tror att de är därför de blir en barnbok. En barnbok är till för barn och ett barns enkla men briljanta sinen. En vuxen eller tonåring har förlorat sina enkla sinen och vill alltid analysera eller ha en logisk förklaring medans för ett barn räcker det med några bilder och en text.
Jag tror att denna bok igentligen inte är så komplicerad eller konstig som vi tror och tror att om vi räckte boken till ett barn skull han eller hon kunna ge oss en acceptabel handling så fort hon eller han läst igenom den. Boken "Hanna, huset, hunden" är annorlunda på alla sätt, till och med namnet är igentligen inte en korrekt mening. De är tre ord som satts ihop till en titel, inget verb och ingen punkt. Jag tycker att denna bok är intressant och då menar jag inte själva boken i sig, för för mig var den urtråkigt, utan jag syftar på de tankar och funderingar den väcker hos mig.
Jag blir fascinerad av skillnaden mellan barn och vuxna och vad är det igentligen som händer som ändrar oss så mycket på igenltigen så få år?

TED-talk

De han pratar om är nog sant, att vi inte hör allt man säger. Men jag tycker inte detta behöver vara negativt. Jag menar tänk på alla ljud vi slipper höra och hur mycket rörigare livet skulle vara om du hörde exakt allt. Jag tycker de är positivt att vi kan filtrera bort visa ljud även om vi ibland filtrerar bort för mycket.
Men om vi skulle höra allt är frågan om våra öron någonsin skulle få vila eller om vi skulle kunna sitta lungt och stilla i ett rum med endast tystnaden. Jag tror att tystnaden är viktig för vårt välbefinnande och för vi ska orka lyssna resten av tiden.

Som slutsat håller jag med om att vi ibland filtrerar bort mycket men jag hör hellre "för lite" än "för mycket". Jag vet att jag inte skulle orka med att höra saker hela tiden och jag behöver min tystnad, vad än tystnad nu är.